<?xml version="1.0" encoding="ISO-8859-1" ?>
<rss version="2.0">
   <channel>
      <title>Lifefeed - Internet, Trender &amp; Analyser</title>
      <link>http://www.lifefeed.se</link>
      <description>Lifefeed.se - Internet, Trender och Analyser</description>
      <language>sv-se</language>
      <pubDate>22 Jan 2012 08:52:13 GMT</pubDate>
      <lastBuildDate>22 Jan 2012 08:52:13 GMT</lastBuildDate>
      <managingEditor>pm.nordkvist@gmail.com</managingEditor>
      <webMaster>pm@paregos.com</webMaster>
	  
	  <item>
		 <guid><![CDATA[http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25021]]></guid>
		 <title><![CDATA[Det är bra att ha tråkigt ibland. ]]></title>
		 <category>Dagboksinlägg</category>
		 <author>pm.nordkvist@gmail.com(Per-Mattias Nordkvist)</author>
		 <description><![CDATA[<div><img border="0" src="http://www.lifefeed.se/secure/users/pm/images/81970.jpg" /><br /><br />Jag har genom åren odlat en speciell relation till den här helgen. Den sista i januari. Den är helt och hållet tom på allt som är spännande eller underhållande. Ingen har några pengar kvar bara dagar kvar till lön. Julen är bortstökad och inget julemys finns kvar. Den där väntade nystarten som det nya året skulle ge har kommit av sig. Nyårslöftena visade sig inte vara så lätta att leva upp till och vintervädret som var en sådan stämningshöjare i december har man redan lesnat på. Snön som tidigare låg vit har blivit smutsig. Butikerna ekar så tomma att inte ens halva reapriset lockar besökare. Också joggarna som så hurtfriskt brukar lunka förbi utanför fönstret om morgnarna lyser med sin frånvaro. Till och med gränsen för mobil data är överträdd. Det finns ingenting att göra. </div>  <div><br /></div>  <div>Det här är helt enkelt årets mest trista helg.  Det här är vad som blir kvar när all stimulans som normalt bedövar vår rastlöshet har övergivit oss och jag tycker att det nog är ganska nyttigt. Var det inte precis så här det kändes när man var liten och föräldrarna hade mage att hävda att "det är bra att ha tråkigt ibland"? </div>  <div><br /></div>  <div>Det är bra att ha tråkigt ibland. Ett bra tillfälle till eftertanke. </div>]]></description>
		 <link>http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25021</link>
		 <pubDate>22 Jan 2012 08:52:13 GMT</pubDate>
	  </item>
	
	  <item>
		 <guid><![CDATA[http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25020]]></guid>
		 <title><![CDATA[Internhumor hos familjen Nordkvist(varning, mycket töntigt)]]></title>
		 <category>Dagboksinlägg</category>
		 <author>pm.nordkvist@gmail.com(Per-Mattias Nordkvist)</author>
		 <description><![CDATA[Jag har den senaste veckan försökt inviga min fru Magda i vad som är så fantastiskt roligt med Tumblr-bloggen: <a href="http://programmerryangosling.tumblr.com/" target="_blank">http://programmerryangosling.tumblr.com/</a><div><br /></div><div>Här har man samlat sexiga bilder på <a href="http://www.imdb.com/name/nm0331516/" target="_blank">Ryan Gosling</a>, Hollywoods nya superstjärna, där han förklarar sin kärlek till en kvinna med i programmeringstermer. Det är ett stort nöje att läsa detta bland oss programmerare så jag gör vad jag kan för att dela denna humor med min fru. Det går sådär. Hon förstår ungefär en tredjedel av alla inlägg. Det här har jag bland annat lyckats förklara: </div><div><br /></div><div><img border="0" src="http://www.lifefeed.se/secure/users/pm/images/81968.jpg" /><br /></div><div><br /></div><div><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Hello_World" target="_blank">Läs förklaringen till bakgrunden här</a>. </div><div><br /></div><div>När Magda sedan, helt utan förvarning gick med på Twitter och basunerade ut denna fras(som ett bevis på att hon fattar vad det handlar om) är jag ganska nöjd med min egen respons nedan. Lite geek-kärleks-humor har äntligen hittat hem till familjen Nordkvist. Det gläder mig. </div><div><br /></div><div><img border="0" src="http://www.lifefeed.se/secure/users/pm/images/81969.jpg" /><br /></div>]]></description>
		 <link>http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25020</link>
		 <pubDate>17 Jan 2012 19:56:07 GMT</pubDate>
	  </item>
	
	  <item>
		 <guid><![CDATA[http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25019]]></guid>
		 <title><![CDATA[Hos Sushi Yutaka blir det straffavgift på att köpa mer]]></title>
		 <category>Dagboksinlägg</category>
		 <author>pm.nordkvist@gmail.com(Per-Mattias Nordkvist)</author>
		 <description><![CDATA[Vi beställde hämtsushi från <a href="http://www.sushikartan.se/0204/Sushi_Yutaka" target="_blank">Sushi Yutaka</a> på rådmansgatan och när vi satt och mumsade i oss bitarna reagerade jag på menyn som följde med maten.   <div><br /></div>  <div><img border="0" src="http://www.lifefeed.se/secure/users/pm/images/81967.jpg" /><br /></div>  <div><br /></div>  <div>10 bitar lax kostar 89 kr</div>  <div>20 bitar lax kostar  180 kr</div>  <div>30 bitar lax kostar 270 kr</div>  <div><br /></div>  <div>Man förlorar alltså 2 kronor på att köpa 20 bitar i paket istället för 2 x 10 bitar. Och man förlorar 3 kronor på att köpa 30 bitar i paket istället för 3 x 10 bitar. På sushi-bitar så är det bättre, där sparar man 8 kronor på att köpa 30 bitar i paket istället för separata 10-pack. </div>  <div><br /></div>  <div>Kanske har de bakat in dricks i priserna vad vet jag. Det förtjänar de i så fall. Det var gott. </div>]]></description>
		 <link>http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25019</link>
		 <pubDate>15 Jan 2012 21:45:32 GMT</pubDate>
	  </item>
	
	  <item>
		 <guid><![CDATA[http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25018]]></guid>
		 <title><![CDATA[Vill du utforska den kristna gudstron med mig? ]]></title>
		 <category>Dagboksinlägg</category>
		 <author>pm.nordkvist@gmail.com(Per-Mattias Nordkvist)</author>
		 <description><![CDATA[                <p class="p1">Jag har så länge jag kan minnas haft någon typ av Gudstro. Till en början hade den formen av det som bäst kan kallas en barnatro. En barnslig och enkel tro på att Gud finns och vill mig väl. Något som då uppfattades som en naturlig självklarhet. Rätt fint på något sätt. Jag brukar tänka att barnatron fungerar som ett startkapital som man får med sig i livet. Något man får med sig utan att man själv behöver göra något, men med åren och med mognaden måste man på egen hand ta ställning till tron. Den går inte i arv. Man får bara låna den ett tag. För egen del så var det nog i 20-års åldern som jag på allvar förstod att jag nu bar en egen Gudstro. Inte längre något jag lånat från mina föräldrar. Den blev min. </p>  <p class="p1">Tron har för mig blivit något som ger mitt liv stadga, mening och sammanhang. Det låter pretantiöst men jag kan inte beskriva det på något bättre sätt. Det är lite som att hitta hem. Att hitta och acceptera tron är lite som att ta körkort. Det är inte att komma fram, det är att veta hur man börjar. Att vara en kristen är verkligen att i relation med gud och andra kristna vrida och vända på meningen med livet. En ständig resa mot en avlägsen destination. Tron är verkligen något av det som haft störst betydelse i mitt liv. Det har givit mig perspektiv och livsmening som inget annat. Att hitta tron är dock en resa som är unik för varje individ. Vi har våra olika erfarenheter, bakgrunder och referenspunkter. Att hitta tron tar tid och det måste få gå i rätt takt. Det är viktigt att varje individ får göra det på sitt sätt. Vi hittar till ungefär samma plats men på vårt sätt. Jag tror verkligen att alla människor har ett andligt behov som bara kan fyllas av Gud. Vissa perioder kanske det inte märks så mycket men ibland så genomgår man faser i livet då det andliga sökandet blir mer påtagligt och tar upp mer av vår uppmärksamhet. </p>  <p class="p1">I den kyrka jag brukar besöka, <a href="http://www.soderhojdskyrkan.se/"><span class="s1">Söderhöjdskyrkan</span></a>, pratar vi om att det är vår uppgift som kyrka att hjälpa människor som befinner sig i dessa andligt sökande livsfaser att hitta rätt på vägen. Vi gör det genom en grundkurs i kristen tro som kallas för <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Alphakursen"><span class="s1">Alphakursen</span></a>. Den används i hela världen och vi har arrangerat den i vår kyrka i många år. Jag vet inte alltid om kurs är rätt ord men det kanske är den bästa beskrivningen. Kursen består av ett mindre antal personer(5-10) som träffas under 12 måndagar och äter middag tillsammans, får lyssna på ett föredrag om den kristna tron och sedan i lugn och ro diskuterar och samtalar om alla frågor man har. Det är ofta väldigt givande och innerligt. Alla frågor är tillåtna och stor uppmärksamhet ägnas åt varje deltagares egna frågor och funderingar. Deltagandet är högst frivilligt men kursen kan vara beroendeframkallande och mot slutet av kursen brukar vi ha blivit riktigt goda vänner.  Här vidrör vi allt inom tron. Det är ett ypperligt tillfälle att testa och se om den kristna tron är något för dig. </p>  <p class="p1">Jag jobbar sedan 5 år med alphakurserna i Söderhöjdskyrkan och måndag den 6:e februari startar vi med en större Tacokväll dit man kan komma och lyssna på det första föredraget. Det kostar inget och man bestämmer där och då om man vill komma den andra gången.  </p><p class="p1">Är du intresserad av att utforska den kristna tron med mig så är du hemskt välkommen!</p>  <p class="p3"><span class="s2"><a href="http://www.soderhojdskyrkan.se/alpha">www.soderhojdskyrkan.se/alpha</a></span></p>  <p class="p2"><br /></p>    ]]></description>
		 <link>http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25018</link>
		 <pubDate>14 Jan 2012 10:03:26 GMT</pubDate>
	  </item>
	
	  <item>
		 <guid><![CDATA[http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25017]]></guid>
		 <title><![CDATA[Det är något väldigt obehagligt över intervjun med den här 16-åringen]]></title>
		 <category>Dagboksinlägg</category>
		 <author>pm.nordkvist@gmail.com(Per-Mattias Nordkvist)</author>
		 <description><![CDATA[    Imorse på bussen skannade jag nyheterna på CNN och fastande vid det här klippet som sög tag i magen på mig. Det är ett helt osannolikt klipp. Det är mer själva klippet som är obehagligt än själva nyheten.     <div><br /></div>    <div>Det handlar om Sarah McKinley, en 18-årig, mamma som nyss blivit änka och hennes man begravdes för ett par veckor sedan. En vecka efter begravningen råkar hon ut för att inbrottstjuvar försöker bryta sig in i hennes hus. I 20 minuter lyssnar hon på hur männen utanför försöker ta sig in. Hon gömmer sig i sovrummet och ringer till 911 och ställer följande fråga: </div>    <div><br /></div>    <div><img border="0" src="http://www.lifefeed.se/secure/users/pm/images/81966.jpg" /><br /></div><div><br /></div><div>Hon sitter alltså med två pistoler och väntar in inbrottstjuven och skjuter ihjäl honom. Om detta var allt och slutade här hade det varit en makaber händelse som slutat i tragedi. Men vad händer sedan? </div>    <div><br /></div>    <div>En vecka efter händelsen sitter Sarah i studion hos CNN och förklarar vad som hände och får stöd och uppmuntran av människorna i studion. Jag vet inte vad jag skall tänka när jag ser detta. En del av mig hoppas att detta är ett märkligt klipp från The Onion och en annan del av mig reflekterar över hur dramatiskt annorlunda de amerikanska vapenlagarna ser ut och hur annorlunda man förhåller sig till fenomenet att man har "rätt att försvara sig" på sin egen mark. Detta som så uttryckligt står i den amerikanska konstitutionen men som är anpassat för en helt annan tid i ett helt annat samhälle. <br /><br />Jag tycker det är riktigt obehagligt att se det här klippet. Jag klandrar inte Sarah att i det tillstånd hon befann sig i då göra som hon gjorde. Jag vet inte vem jag klandrar. Jag bara grips av hela händelsen. Särskilt hennes svar på programledarens fråga när hon säger så här: </div>    <div><br /></div>    <div>- Do you regret what you did? </div>    <div>- No</div>    ]]></description>
		 <link>http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25017</link>
		 <pubDate>5 Jan 2012 07:59:00 GMT</pubDate>
	  </item>
	
	  <item>
		 <guid><![CDATA[http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25016]]></guid>
		 <title><![CDATA[Angela Trimbur]]></title>
		 <category>Dagboksinlägg</category>
		 <author>pm.nordkvist@gmail.com(Per-Mattias Nordkvist)</author>
		 <description><![CDATA[Jag snubblade över en filmsnutt av <a href="http://www.imdb.com/name/nm1640326/" target="_blank">Angela Trimbur</a> på nätet här i veckan. Ett filmklipp där hon filmar när hon dansar i en "laundromat" till musik i en iPhone. Inlevelserikt, utan att någon annan där inne hör vad hon gör. <div><br /></div><div>Jag vet inte vad jag älskar med detta men jag har tittat på klippet säkert 10 gånger redan. Det är inte en flashmob. Det är inte heller dolda kameran. Det är bara ren och skär spontanitet. Troligtvis är det en gnutta försök till "viral marketing" av Angela också men vadå. Det upplevs så spontant när man tittar på det. Efter lite googlande ser jag att Angela inte är purfärsk utan gjort en del grejer för Funny or die och MTV utan att karriären tagit fart på riktigt. Hon försöker nog säkert placera sig på radarn med detta. Jag hoppas att det funkar. </div><div><br /></div><div>Det här är mysigt. Varje gång man upptäcker en ny Internet-personlighet. Mysigt. </div><br /><b>Dancing like nobody's watching</b><br /><iframe width="500" height="254" src="http://www.youtube.com/embed/eVVXtknZVf0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br /><br /><b>Character reel</b><iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/ZODtf43m6As?rel=0&start=143" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>]]></description>
		 <link>http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25016</link>
		 <pubDate>1 Jan 2012 19:55:38 GMT</pubDate>
	  </item>
	
	  <item>
		 <guid><![CDATA[http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25015]]></guid>
		 <title><![CDATA[Idag är det 7 år sedan min syster Sofia dog i Tsunamin]]></title>
		 <category>Dagboksinlägg</category>
		 <author>pm.nordkvist@gmail.com(Per-Mattias Nordkvist)</author>
		 <description><![CDATA[                <p class="p1"><img align="right" border="0" src="http://www.lifefeed.se/secure/users/pm/images/81963.jpg" />Jag har en väldigt speciell relation till den här bloggen. Jag började blogga den 23 oktober 2004, 3 månader innan min syster, <a href="http://sunnansjo.nu/sofia.html" target="_blank">Sofia</a>, <a href="http://www.sunnansjo.nu/minne/lanstidningen.htm" target="_blank">gick bort</a> i den ohyggliga flodvågen i sydostasien som dödade nästan en kvarts miljon människor. Börjar man att läsa sig bakifrån och framåt här på bloggen så kan man följa vad jag och min familj gått igenom i och med Sofias bortgång. Som <a href="http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=1042"><span class="s1">här t.ex.</span></a> då vi fortfarande väntar på besked. Det är lika doser obehagligt som intressant att följa händelseutvecklingen. Även om den värsta sorgen ligger bakom oss vid det här laget så är vi nog alla för alltid förändrade av denna händelse. Döden är obarmhärtig när den sliter nära och kära från varandra. Tårarna har slutat falla men man blir aldrig samma person som tidigare. Sorgen går över men allt blir inte som vanligt. Jag skulle hellre beskriva det som att livet tar en ny riktning, en parallellväg från den tidigare. Ett nytt sorts "vanligt" så att säga. <br /><br />Något som jag inte hade räknat med när allt detta ohyggliga inträffade var hur nära man kommer andra människor som också förlorat någon nära. Jag lärt känna 4 olika personer som också förlorat syskon i alldeles för tidig ålder. Det är väldigt speciellt att prata med dem. Man behöver inte säga så mycket. Det mesta sägs i det tysta samförstånd som uppstår där vi minns och delar våra tidigare familjemedlemmar men också hur obarmhärtig döden faktiskt kan vara. Det är lite svårt att beskriva men det blir väldigt naturligt att dela detta med någon som också förstår. Det är trösterikt på något sätt. </p><p class="p1"><br />Men hur man än vrider och vänder på det så har vi förlorat en dotter, en vän och en syster. Min och min frus dotter som föddes ett par år senare bär hennes namn: Amelie Sofia Nordkvist. Det kändes rätt på något sätt. Ett liv slutar och ett annat tar vid. Släkten följa släktens gång. </p>  <p class="p2"><br /></p>    ]]></description>
		 <link>http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25015</link>
		 <pubDate>26 Dec 2011 09:59:24 GMT</pubDate>
	  </item>
	
	  <item>
		 <guid><![CDATA[http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25014]]></guid>
		 <title><![CDATA[Best of Christmas YouTube(och P1)]]></title>
		 <category>Dagboksinlägg</category>
		 <author>pm.nordkvist@gmail.com(Per-Mattias Nordkvist)</author>
		 <description><![CDATA[När klapparna är öppnade sitter man gärna och Googlar youtube-klipp. Här kommer ett axplock av vad vi hittat i år. <div><br /></div><div><a href="http://static.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_kulturnytt_091224010032.mp3" target="_blank">Slas årliga läsning av Julevangeliet i P1 (MP3)</a> 1917 års översättning. En fin tradition. </div><div><br /></div><div>Johan Sundqvist(en avlägsen kompis) gör den här underbara tolkningen av "Mössens julafton". Helt fantastiskt bra. Det här är hela poängen med YouTube. </div><iframe width="480" height="360" src="http://www.youtube.com/embed/ACObFbzkLEg" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><div><br /></div><div><br /></div><div>St Pauls kyrka i London har ett häftigt julspel. </div><iframe width="480" height="244" src="http://www.youtube.com/embed/kWq60oyrHVQ" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><div><br /></div><div><br /></div><div>Charlie Brown förklarar vad julen handlar om. </div><iframe width="480" height="360" src="http://www.youtube.com/embed/DKk9rv2hUfA" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>]]></description>
		 <link>http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25014</link>
		 <pubDate>24 Dec 2011 19:48:37 GMT</pubDate>
	  </item>
	
	  <item>
		 <guid><![CDATA[http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25013]]></guid>
		 <title><![CDATA[Hur många har cyklat i din stad? ]]></title>
		 <category>Dagboksinlägg</category>
		 <author>pm.nordkvist@gmail.com(Per-Mattias Nordkvist)</author>
		 <description><![CDATA[Jag är på besök i Skellefteå över julen och noterade den här skylten som räknar hur många cyklister som passerat på en utvald cykelväg. Där får man se hur många som cyklat idag, hur många som cyklade igår och hur många som cyklat under hela året. <div><br /></div><div>Ge mig ett API till detta så kan man börja plotta lite snygga kurvor på det. Sånt här vill jag se mer av i Stockholm. Tänk dig en sån här skylt vid Slussen. Skulle vara väldigt häftigt. </div><div><br /></div><div><img border="0" src="http://www.lifefeed.se/secure/users/pm/images/81961.jpg" /><br /></div><div><br /></div><div><img border="0" src="http://www.lifefeed.se/secure/users/pm/images/81962.jpg" /><br /></div>]]></description>
		 <link>http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25013</link>
		 <pubDate>23 Dec 2011 00:16:53 GMT</pubDate>
	  </item>
	
	  <item>
		 <guid><![CDATA[http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25012]]></guid>
		 <title><![CDATA[Connie Talbot har vuxit upp]]></title>
		 <category>Dagboksinlägg</category>
		 <author>pm.nordkvist@gmail.com(Per-Mattias Nordkvist)</author>
		 <description><![CDATA[Minns ni Connie Talbot. Hon som fick juryn och världen att smälta i Britains Got Talent? Nu har hon vuxit upp och sjunger minst lika bra några år senare. Helt sick. ]]></description>
		 <link>http://www.lifefeed.se/lifefeed/index.jsp?blogId=25012</link>
		 <pubDate>1 Dec 2011 23:08:09 GMT</pubDate>
	  </item>
	
   </channel>
</rss>
