Intrycket av det första programmet, som ledas av ståupp-komikern Tom Papa, är att deltagarna fortfarande letar efter sina roller och att det finns fler paralleller till Microsoftreklamen som Jerry gjorde tillsammans med Bill Gates än vad det gör till den "Seinfeld". Jag älskade Microsoftreklamen, de flesta gjorde det inte. T.ex. drog Microsoft tillbaka de kontroversiella filmerna(vilket jag tror var en medveten plan). Det får mig att tro att inte alla kommer att älska den nya serien. 

Men jag gjorde det. Min fru tyckte nog till och med att den var ännu roligare än vad jag tyckte. Även om formatet på många sätt är väldigt enkelt. 

1. Ett dokumentärt inslag om ett gift par som tjafsar om en sakfråga. 
2. En panel av 3 personer(som är eller har varit gifta) i var sin fåtölj  i en studio som diskuterar frågan och röstar vem som har rätt och vem som har fel. Herrn eller Frun. 
3. En domare som dömer till den ena eller den andras fördel. (oavsett vad panelen tycker)

Så långt ganska trist. Men nyckeln är att man inte tar sig själva på för stort allvar. Tom Papa är faktiskt riktigt rolig som domare och panelen, denna gång bestående av Tina Fey, Jerry Seinfeld och Eva Longoria, funkar faktiskt ganska bra. Även om alla tre är lite osäkra och nervösa. Alla vill skapa humor men är lite för rädda för att göra bort sig. Tanken är att det skall fungera lite som i Skavlan. Där gästerna börjar prata med varandra och inte bara blir intervjuade av programledaren. Av klippen från nästa veckas episod att döma där panelen består av: Larry David, Madonna och Ricky Garvais verkar det hetta till desto mer. Madonna och Larry verkar riktigt i luven på varandra. 

Det är ju ganska uppenbart att själva problemlösandet är en parantes i konceptet även om äktenskapsproblemen går som en röd tråd genom hela programmet. Paren verkar ta det hela med ro och som tack för att man var med och blottade sig får man en romantisk resa som plåster på såren. 

Det hela känns lite som parlamentet som på pappret skulle kunna handla om politik men egentligen är ett humorprogram där gästerna gör grovjobbet. Behållningen i upplägget är Tom Papa och de olika gästerna. De bråkande paren är lite lustiga men tack och lov inte hela behållningen. De skruvade inslagen med reportern från NBC News och den legendariske sportkommentatorn lyfte helt klart. 

På det hela taget. Alla verkade vara lite ovana formated och det letar efter sina former. Jag ger det 3 av 5 pluppar i betyg med potential att lyfta till högre höjder. 

Gå in och rösta: 

Freakonomics letar fortfarande efter sin form men första avsnittet var lovande. Det handlade om hur vi människor paradoxalt nog blir mer riskbenägna av våra skydd och försäkringar. Alltså. Vi kör mer vårdslöst när vi vet att vi har ABS, Säkerhetsbälte och Airbag. Att amerikanska fotbollsspelare användare de moderna hjälmarna, inte bara som skydd, utan även som vapen. 

Ett väldigt intressant avsnitt om det mänskliga psyket. 

Läs bloggen och lyssna på avsnittet: 

Istället låter Tiger sig fotas av fotografer kopplade till Getty Images vilket gör att all media i hela världen har tillgång till färska fotografier av honom i stort sett gratis. Att färska bilder nu finns tillgänliga så bör priset på paparazzibilder av honom ha sjunkit drastiskt och han kan få lite mer lugn och ro. 

Detta i kombination att han imorgon kommer att göra ett uttalande mitt under pågående golftävling med hans tidigare sponsor Accenture gör att han visat att han vill ta tillbaka kommandot över vad som sker. 

Ja jag vet. Det är skittöntigt att bry sig om skvaller på det här sättet men jag kan inte låta bli. 

Det här avsnittet om hur ekonomisk rättvisa är viktigare än att de som tjänar minst får tjäna mer. Väldigt intressant. 

När musik reduceras till affärsplaner, framgångsrecept blir den lika rolig som en powerpoint. Men när musikindustrin dör inbillar jag mig att den riktiga musiken finns kvar. Den som görs för att det går, inte för att man vill bli rik. 

Jag inbillar mig att den musik som blir kvar är något som den här. Pomplamoose(deras Youtube-kanal har 10 miljoner visningar) som fick sitt genombrott genom att göra en rätt finurlig cover på Beyonces Single Ladies. Lekfullt, roligt och talangfullt. Om detta är resterna som blir kvar efter musikindustrin kollaps hoppas jag att fler börjar piratkopiera. 

Känslan av att bli pappa är märklig men jag slås mest över hur naturligt det faktiskt känns. Ännu inte så stor omställning som många fått mig att tro. Det är lite som med sprutorna i mellanstadiet. Det var värre så länge man lyssnade på de som kom ut från skolsyster än när man själv tagit sprutan. Att bli förälder är än så länge väldigt trevligt och även om man fortfarande går på något typ av lyckorus så känns det ändå som att man är ganska förberedd på allt som komma skall. 

Det är många tankar som snurrar i huvudet nu när man har någon annan att ansvara för. Ena stunden får man likt Karl-Bertil Johnssons mor något religiöst i blicken och slås av att livet är större än vad man riktigt kan greppa. Till alla andra fäder där ute vill jag också passa på att skicka med en hälsning från Seinfeld och hans syn på faderskapet(Avsnitt 3 säsong 2)