Jag fick mitt första mail från min dotter Amelie idag

Mitt liv - Juli 2, 2010,

Jag funderar på vad jag skall svara. Något förslag? 


This American Life: Poddradion som ALLA måste lyssna på

Livet, Radio, Poddradio - Juni 17, 2010,

Min fru vet när jag hittat något nytt och spännande. Det blir ganska uppenbart när jag pratar oavbrutet i en halvtimme om en ny person, en ny artist, en ny läcker butik som jag snubblat över och som hon bara måste upptäcka. Hon börjar himla med ögonen och signalerar att hon motvilligt skall försöka. 

Därför tänkte jag att jag skulle vänta några veckor innan jag berättade om nästa stora sak. Det finns en helt fantastiskt podcast som jag upptäckt. This American Life från NPR i USA. Lite som Public Service-radio fast finansierad utan statliga medel. Jag har länge lyssnat på New York Public Radio och The Brian Lehrer Show och tyckt att det varit en bättre version av Ring P1. Alltså med bra programledare och utan knäppgökar. 

Men jag måste erkänna att inget hittills har gått upp mot This American Life. En radiosändning som du kan prenumerera på här. Det är ett entimmesprogram udner ett tema som vanligtvis utspelar sig i 3 akter(ibland 4). Man blir ofta riktigt, riktigt imponerad av den research som ligger bakom varje program och en av de tre akterna brukar vara bländande i sitt genomförandet. 

Två exempel. 

Här är behållningen den andra akten som handlar om en man som skall fylla 40 och har lite av en livskris. Han tycker inte att han lever ett meningsfullt liv så han tar ledigt från jobbet 2-3 veckor för att åka till Mexiko och leta efter ett bortrövat barn som skall finnas i en trakt där han bodde i yngre år. Polisen har efter ett par månaders sökande inte lyckats hitta barnet och han beger sig dit för att göra sitt bästa. 

Efter bara en veckas sökande lyckas han och hittar det bortrövade barnet och kopplar in polisen. Dock smyger sig en obehaglig känsla på. "-Jag borde inte lägga mig i detta. Vad har jag med det här att göra?". Familjen som rövat bort barnet visar sig i hans eget omdöme vara "the good guys" och de som de tagit barnet från verkar uppenbarligen inte ha något vidare omdöme och han börjar inse att han är ute på djupt vatten. Till råga på köpet blir han hjälte i media som mannen som på egen hand på en vecka löste vad polisen misslyckats med i månader. 

Hans klump i magen växer och känslan att "vad har jag ställt till med" börjar infinna sig. En fantastisk annorlunda berättelse från en man som ville förändra världen och lyckades. Fast med en klump i magen. 

Tema: Bridge
Ett annat fantastiskt program om människor som bor i/vid broar. Den första akten handlar om en man som bor inuti en klaffbro mitt i Chicago. I en hålighet i bron har han byggt sig en liten trerums bostad där han bor och sover med TV, säng, Playstation. Väldigt annorlunda och otroligt intressant. Han bodde där i några år tills hans kompis tjallade på honom. 

Den andra och lite längre akten handlar om en kines som bor på en kilometerlång bro i Kina. Han är en riktigt kuf, en asocial varelse som bor där och ser som sin uppgift att hindra människor att ta livet av sig. I snitt tar en person per dagen sitt liv från den bron och han gör vad han kan för att försöka hindra dem. Reportern beskriver hur han ser mannen hindra en djupt deprimerad person från att hoppa från bron. Men istället för att trösta honom blir han arg på mannen som han anser skämmer ut nationen. "-Och du kallar dig kines! Du är en skymf för vårt folk, din usling." Och så fortsätter han att skälla ut de stackars självmordsaspiranterna. 

En underbar berättelse som berättad genom andra ögen skulle vara mindre nyanserad och mer av en framgångssaga. För han gör nytta, han är bara väldigt annorlunda. 

Kort sagt. Alla måste lyssna på This American Life. Otroligt välproducerad radio. 

Facebook är snabbare än Norra Västerbotten

Nyheter - Juni 15, 2010,

Idag kl 22:30 drabbades Skellefteå av en jordbävning. Så pass kraftig att den fyllde min Facebook-feed med 11 statusuppdateringar i rad som nämnde detta. (se kopia längre ned). 

Min första tanke när jag läste detta(vid sidan av att de flesta verkade må så pass bra att man i alla fall kunde logga in på Facebook) var att det måste vara svårt för lokaltidningen att nå ut med nyheten lika snabbt och intressant som medlemmarna på Facebook lyckas med själva. Nu efter 20 minuter kommer man inte ens in på Norran.se. Sajten har tydligen gått i backen av alla som vill in och läsa. 

Det är väldigt svårt för nyhetsmedia att matcha nyhetsrapporteringen från gräsrötterna i sociala media. Däremot finns nu ett mycket bra tillfälle att agera aggregera information och vara först med all djupare information som är mycket opraktisk att samla i lösryckta tweets och statusar. 

Hopppas man lyckas med det. 

Min nyhetsfeed idag vid 22:40-snåret. 

Annika Östberg blir det finaste man kan bli: Sommarpratare i P1 [fascinerande]

Intressant - Juni 8, 2010,

1983 dömdes svenska Annika Östberg till livstids fängelse i Kalifornien för medhjälp till dubbelmord. Hon hade före detta 3 andra domar i amerikansk rätt med bland annat 5 år villkorligt för dråp. 

2009 överfördes hon till svenskt fängelse för att avtjäna sin sista tid bakom lås och bom här vilket innebar att hon fick sitt straff tidsbestämt och kan bli frisläppt redan 2011. Något som får anses högst troligt. 

Varje människa förtjänar en andra chans i livet. Eller en tredje och fjärde för den delen. Det är otroligt svårt för gamla fängelsekunder att komma tillbaka till livet så ingen blir gladare än mig för Annikas skull men håll med om att det är lite intressant. Hur en potentiell trippelmördare gått från att vara en anonym utlandssvenska till att nu blivit det finaste man kan bli: Sommarpratare i P1. Jag kan själv känna samma sympatier för henne men kan inte förstå vad det beror på. Vi känner ju inte samma sympatier för andra svenska fängelsekunder. 

Är det kombinationen av kvinna + utomlands + svensk avsky för amerikanska straffskalor + möjlig lyckosaga om oskyldigt dömd. 

Jag vet inte. Konstaterar bara att det är fascinerande. 

Mina 2 cents om Israel och Palestina

Politik, Funderande - Juni 1, 2010,

Israel bordade ett skepp idag och dödade nio personer på internationellt vatten. Så otroligt dumt och så otroligt korkat. Ett övervåld som saknar rim och reson. Det låter så enkelt. Det finns en vinnare och en förlorare. Det borde vara enkelt. Men en av världens äldsta konflikter är så mycket mer än så.

Jag tänker på den invandrare jag lärde känna i Skellefteå för några år sedan som flytt från Palestina till det näst nordligaste av sverige. Han som förlorat sin far, sin mor, sin bror och sin fästmö i Israeliska räder. Hans syster hade nu blivit psykiskt sjuk och var i det närmaste okontaktbar. Själv bodde han ensam i Byske och försökte finna anledningar att fortsätta leva. Vi lärde känna varandra på något sätt och han kom hem till mig och gav mig en ny frisyr och lärde mig klippa hår med björntråd. Vi pratade om livet och jag tror vi lärde lite av varandra. Han var beskylld för att vara Hamas-anhängare. Kanske var han det, kanske inte. 

Jag tänker på dem som överlevt förintelsen. Jag tänker på filmen "Livet är underbart". 

Jag tänker på min far som en gång i slutet av 60-talet(tänk -68) besökte en mellanösternregion som var mer levande än idag. En tid då Saudiarabien inte var en extremistisk muslimsk stat utan en vibrerande kulturell hub. Ett helt annan land i en helt annan kultur. Innan oljan. Innan pengarna. 

Jag tänker på hur vi brukar säga att mellanösternkonflikten är en religiös konflikt. Men är den verkligen det? Skulle vi i Sverige, världens mest sekulariserade land, verkligen bry oss i så fall? Jag tror inte det. Delvis är den förstås en religiös konflikt. Men än mer, som så många gånger förr, en konflikt om politik, pengar och makt. Spelar det egentligen någon roll? Sannolikt inte. 

Jag tänker på de mina enfaldiga Israel-supportrar jag har till vänner. De som även denna gång kan se rättfärdiga Israeliska handlingar. Jag tänker på det populistiskt palestinavänliga sverige. Jag tänker på palestinasupportrar, ibland naiva, som emellanåt glömmer att Israel har en terrorstämplad regering till granne vars ett av sina mål fortfarande är att "att utplåna staten Israel, fördriva den judiska befolkningen och en ersätta den med en islamisk palestinsk stat". Lite som att Kanada skulle välja Al Qaeda till makten. Med en ständig amerikansk rädsla för nya 9/11. Kanske en dålig liknelse. Men detta säger något om hur djupt denna konflikt faktiskt går. 

Jag blir irriterad på den som menar att denna konflikt har en buse och en hjälte. En svartvit lösning. Ett enkelt färdigt kontrakt som endera parten bara är lite för tjuriga för att skriva under. Denna konflikt har massor av idioter. Av människor som är less, så otroligt trötta på konflikter. Den har människor som är rädda för sina liv. Människor med grusade drömar. Människor med hopp och tro på framtiden. En konflikt som aldrig vill ta slut. 

Det är lätt att bli uppgiven. 

Må Gud välsigna det palestinska folket och må Gud välsigna det israeliska folket. 

Amen. 

Stockholm Boat Sessions - Musiker som uppträder på Stockholms färjor

Fantastiskt - May 16, 2010,

Jag hittade en rolig blogg idag: http://stockholmboatsessions.blogspot.com. En blogg som postar YouTube-spelningar med musiker på olika färjor i Stockholm. Fantastiskt trevligt. Riktigt, otroligt trevligt. Härligt initiativ. 






En väldigt vacker timelapse över hur Eyjafjallajökull sprider vulkanaska

Fascinerande - May 15, 2010,

Både konstnärligt och tekniskt avancerat. Bra jobbat. 


Lifefeed får nytt utseende

Nyheter - May 14, 2010, 3 kommentarer

Jag har två bloggar. En privat, denna, och en i yrket: http://utveckling.swedmedia.se. Här skriver om det som är viktigt i livet. I den andra skriver jag om hur man arbetar med Internet. Byggandet, marknadsföringen och trendspaningen. 

Lite på grund av att jag blev uttråkad av det gamla utseendet och lite på grund av att bloggen har ändrat karaktär sedan jag slutade yrkesblogga här tyckte jag det blev dags att göra om den lite. Lite mer urbant. Lite färre färger. 

Hoppas du gillar det. 

Lyx enligt Lexus

Intressant - May 14, 2010,


I senaste numret av Moncole finns en annons/intervju med Lexus om hur de bygger sitt varumärke. Som tidigare(och blivande?) Lexusägare var det med intresse jag läste den intervjun. Då jag i jobbet också kommit i kontakt med vad det innebär att bygga ett lyxvarumärke är detta av extra intresse. 

Ett lyxvarumärke kan byggas på lite olika sätt men ofta handlar det om att skapa en känsla av exklusivitet och då oftast genom en hög prislapp. Genom att inte alla har råd blir det bara en mindre exklusiv skara som kan äga produkterna. Så jobbar t.ex. Lamborghini, Armani, Prada och andra kända företag. Lyx behöver inte nödvändigtvis hänga ihop med hög kvalitet. Där t.ex. Apple har extremt hög kvalitet på sina datorer utan att vara ett lyxvarumärke.  

Lexus har dock en alternativ definition av lyx. De menar att för 20 år sedan var lyx samma sak som status. D.v.s. dén med att köpa en lyxprodukt var att visa för omvärlden att jag har råd men en produkt som är väldigt, väldigt dyr. Nobuyori Kodaira, managing officer på Lexus, menar att det fortfarande är viktigt men att det är lika viktigt att skapa intelligenta och energieffektiva bilar. Lika viktigt som att kunna säga till omvärlden "titta vad jag har råd med" vill man säga "titta vad smart min bil är". Det gör att Lexus bland annat utvecklat bilar som parkerar sig själva, håller sig kvar i filer när föraren vinglar till, som bromsar när föraren somnar eller börjar flacka med blicken. Detta förklarar också varför Lexus länge haft hybridversioner på sina dyraste bilar. Dyra, smarta och energieffektiva bilar. 



Jag tycker det ligger något i det han säger. I tider när kompetens och begåvning värderas lika högt som rikedomar är det naturligt att lyxbilar inte bara måste vara snabba utan även smarta. 


Vi orkar inte bry oss om politik längre!

Funderande, Mitt liv - May 11, 2010, 1 kommentar





Häromveckan satt jag på ett viktigt möte med viktiga människor som pratade om kampanjer och den kommande valrörelsen. Där råkade jag häva ur mig att "min generation inte bryr sig om vem som vinner valet". Vi orkar inte engagera oss. Det är jobbigt. Vi har ju bostadsrätten att tänka på... och sen ska vi ju på Debaser på lördag. Det känns inte riktigt som att vi orkar ta itu med livets viktiga frågor. Vi har ju allt det andra. Vi blir liksom lite matta av allt. 


Jag minns att de äldre viktiga människorna nog tyckte att jag var lite arrogant. Eller så har jag fel men om jag tittar på mig själv. Jag orkar inte riktigt engagera mig i valet. Jag bryr mig nästan inte om Mona Sahlin(brr) eller Fredrik Reinfeldt vinner valet. Eller just det. Jag kan störa mig på om Mona Sahlin skulle vinna och jag tror att många skulle störa sig på om Fredrik vann. Men i allt väsentligt bryr jag mig inte. Valet har reducerats till en fråga om vem som har bäst management. Vem som är bäst kapabel att styra landet ur ett operativt perspektiv. De ideologiska sakfrågorna är i stort sett döda. Frågor om bensinskatt eller fastighetsskatt verkar intressera politiker mer än väljare. Utrikespolitiken minns jag inte ens vad den handlade om. Europas ekonomi står och skakar. Och vi skulle så gärna engagera oss. Men vi ids inte. 





Istället går vi med i Facebook-grupper som tävlar om att skapa uppmärksamhet om saker inte spelar någon som helst roll. Om vem som skall flytta till Umeå, vilken lyktstolpe som får flest followers. Men de viktiga sakerna. Det som förändrar världen. Jag vet inte. Det känns lite för bökigt. 

Och jag är likadan. Jag som satt i Grant Park på den amerikanska valnatten november 2008 och jublade när Barack Obama eldade upp oss med sina drömmar och visioner. Jag som skulle förändra världen och göra den till en lite bättre plats. 

Vad hände egentligen?


 

  Första 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Sista