Ett lyxvarumärke kan byggas på lite olika sätt men ofta handlar det om att skapa en känsla av exklusivitet och då oftast genom en hög prislapp. Genom att inte alla har råd blir det bara en mindre exklusiv skara som kan äga produkterna. Så jobbar t.ex. Lamborghini, Armani, Prada och andra kända företag. Lyx behöver inte nödvändigtvis hänga ihop med hög kvalitet. Där t.ex. Apple har extremt hög kvalitet på sina datorer utan att vara ett lyxvarumärke.  

Lexus har dock en alternativ definition av lyx. De menar att för 20 år sedan var lyx samma sak som status. D.v.s. dén med att köpa en lyxprodukt var att visa för omvärlden att jag har råd men en produkt som är väldigt, väldigt dyr. Nobuyori Kodaira, managing officer på Lexus, menar att det fortfarande är viktigt men att det är lika viktigt att skapa intelligenta och energieffektiva bilar. Lika viktigt som att kunna säga till omvärlden "titta vad jag har råd med" vill man säga "titta vad smart min bil är". Det gör att Lexus bland annat utvecklat bilar som parkerar sig själva, håller sig kvar i filer när föraren vinglar till, som bromsar när föraren somnar eller börjar flacka med blicken. Detta förklarar också varför Lexus länge haft hybridversioner på sina dyraste bilar. Dyra, smarta och energieffektiva bilar. 

Jag tycker det ligger något i det han säger. I tider när kompetens och begåvning värderas lika högt som rikedomar är det naturligt att lyxbilar inte bara måste vara snabba utan även smarta. 

Jag minns att de äldre viktiga människorna nog tyckte att jag var lite arrogant. Eller så har jag fel men om jag tittar på mig själv. Jag orkar inte riktigt engagera mig i valet. Jag bryr mig nästan inte om Mona Sahlin(brr) eller Fredrik Reinfeldt vinner valet. Eller just det. Jag kan störa mig på om Mona Sahlin skulle vinna och jag tror att många skulle störa sig på om Fredrik vann. Men i allt väsentligt bryr jag mig inte. Valet har reducerats till en fråga om vem som har bäst management. Vem som är bäst kapabel att styra landet ur ett operativt perspektiv. De ideologiska sakfrågorna är i stort sett döda. Frågor om bensinskatt eller fastighetsskatt verkar intressera politiker mer än väljare. Utrikespolitiken minns jag inte ens vad den handlade om. Europas ekonomi står och skakar. Och vi skulle så gärna engagera oss. Men vi ids inte. 

Istället går vi med i Facebook-grupper som tävlar om att skapa uppmärksamhet om saker inte spelar någon som helst roll. Om vem som skall flytta till Umeå, vilken lyktstolpe som får flest followers. Men de viktiga sakerna. Det som förändrar världen. Jag vet inte. Det känns lite för bökigt. 

Och jag är likadan. Jag som satt i Grant Park på den amerikanska valnatten november 2008 och jublade när Barack Obama eldade upp oss med sina drömmar och visioner. Jag som skulle förändra världen och göra den till en lite bättre plats. 

Vad hände egentligen?

Det finns både något välformulerat och på samma gång abstrakt över uttrycket "pingpong-barnen". De barn som vecka efter vecka, år efter år flyttar mellan sina separerade föräldrar. I Sverige finns det ca 120 000 pingpongbarn. Jag trodde siffran skulle vara mycket högre. 

Senast ut i raden av strippar är denna skildring av helvetet och hur man kommer att få tillbringa sina timmar spelandes tetris där. 

Via http://xkcd.com/724/

En annan sida som jag ofta återkommer till mest av fascination är Flightradar24.com. Den sajten är rätt spännande att besöka idag. Normalt är det knallgult över europa av olika flighter som går mellan europas flygplatser. Nu är det heltomt. De enda plan man hittar går runt Italien, Spanien eller Grekland. 

DN har snappat upp lite Vulkanhumor på nätet appropå utbrottet. De flesta kopplar ihop vulkanen med finanskrisen och Islands konflikt med Storibritanien & Holland över IceSave-fiaskot tidigare i år. Några axplock. 

Jag känner två personer som fastnat nere i europa på grund av vulkanutbrottet. En kompis sitter hopplöst fast i Spanien och en annan i Italien. 

Aftonbladet rapporterar om några svenskar som lessnade och tog taxi från Barcelona till Stockholm. Notan? 38 000kr. 

Jag har varit inne på det här tidigare. Varför använder vi inte de platta taken bättre i Stockholm? Ja jag vet, vi har vinter och dylikt i sverige men i Stockholm har vi 6 månader per år då man skulle kunna använda taken till olika ändamål. 

Några saker on-the-top-of-my-head. 

• Ett gym med utomhusdel med t.ex. spinningcyklar, löpand och fria vikter på taket. 
• Pool
• Uteserveringar
• Basketplan

Det tycker jag är lite ironiskt.  Tanken är ju förstås att man skall köpa och låta pengar gå till en bra sak. 

Plötsligt känns det inte lika välkommet att sitta och jobba här längre. Istället får man plocka fram sitt mobila bredband och komma åt allting ändå. Men det finns ju en känsla av att personalen tittar snett på en. Att man tar upp plats från nästa viktiga kund. Jag menar, fine att ni inte vill att man sitter här för länge men erbjud inte gratis internet då för sjutton gubbar. 

Vi kanske skulle börja införa skyltar på överkryssade laptops på samma sätt som vissa caféer gör med barnvagnar.