Strävan att leva under sina tillgångar

Funderande, Ekonomi - Oktober 18, 2009, 5 kommentarer

Jag har i ca 3 års tid fått ett ökande intresse för det här med att undvika ekonomisk stress. Det hela böjrade med en artikel i det amerikanska magazinet Relevant Magazine där det på den tiden fanns en kolumn om hur man håller en sund vardagsekonomi. Artikelförfattaren skrev den gången om hur viktigt det är att leva under sina tillgångar. Han menade att det är lätt hänt att leva på ca 100-105% av sina tillgångar. Något som man ofta löser genom att jobba extra, göra jobbiga nedskärningar i sin privatekonomi eller att skuldsätta sig. Oavsett hur man löser det är det något som göder den ekonomiska stress man ofta kan känna.

Vid samma tidpunkt sa en kompis så här till mig: "En god privatekonomi definieras inte av hur mycket man tjänar utan hur vad man gör av med." Väldigt kloka ord som gör att man inte kan skylla sin dåliga ekonomi på en för låg lön. Det sitter i hur man spenderar mer än vad man tjänar.

Sammantaget inspirerade detta mig att själv sträva efter att leva under mina tillgångar genom att kontrollera mina utgifter. Jag har alltid varit dålig på att spara och ofta levt upp alla mina pengar. Jag har sällan skuldsatt mig eller lånat till konsumtion, men jag har ofta levt på 100-103% av mina tillgångar. Något som inte stressat mig mycket när jag varit singel men något som blir desto viktigare att hantera när man lever med någon annan eller bildar familj. Mitt mål har sedan dess blivit att försöka leva på ca 90% av mina tillgångar istället för 100+%. Inte för att spara till något annat utan bara för att undvika ekonomisk stress. Njuta av livet och konsumera, javisst, men inte så att det sätter mig/oss i onödig ekonomisk stress. När vi flyttar till ett boende vill jag veta att vår ekonomi klara av såväl arbetslöshet som föräldraledighet utan att orsaka onödig ekonomisk stress. När jag köper en pryl vill jag vet att jag verkligen behöver den och framför allt har råd med den... inom ramen för 90% av vår ekonomi.

Det här är förstås lättare än vad jag får det att låta men jag tycker nog ändå att jag och min fru har lyckats. Vi har lyckats bygga upp ett hyggligt sparkapital och kan ändå kunnat unna oss både det ena och det andra, men det är långt ifrån enkelt. Ofta har man bra koll på sina stora utgifter som bil, boende, studielån, mat etc, men desto sämre koll på alla de små utgifterna. Vi gjorde ett experiment efter att vi bott tilsammans ett år och testade att spara ALLA kvitton under en hel månad för att sedan gå igenom dem och utvärdera. Det var slående hur stor del av vår konsumtion som faktiskt utgjordes av småköp. Inte alltid onödiga köp men ändå transaktioner som man inte lätt kan överblicka. En nödvändig ögonöppnare som får en att tänka till varje gång man köper en kopp kaffe. Som karaktärsdanande experiment brukar vi varje år delta i "Buy Nothing Day". Att under en dag inte köpa något överhuvudtaget. Något som i Stockholm kan vara lättare sagt än gjort. Men väldigt nyttigt.

Ju mer jag pratar om detta med mina vänner desto mer inser jag att långt ifrån alla känner att de har koll över sin ekonomi. Vi lever i en lunk där konsumerar i samma flöde som pengarna strömmar in. Vårt liv fungerar och vi har det i regel ganska bra. Men det finns en gnagande känsla av att man inte har kontroll över sina utigfiter.

Det här intresserar mig mer och mer. Hur kan vi som kunder ta tillbaka kontrollen över vår ekonomi. Jag tänker återigen på vad min kompis sa. Hälsan på min privatekonomi definieras inte av mina inkomster utan mina utgifter. För det behöver jag bättre koll på mina utgifter.

Jag och god vän till mig skissar på ett verktyg som skulle kunna hjälpa oss med detta. Allt från att försöka ha så många köpfria dagar per år till att minimera onödiga köp. Att istället för att handla när tillfället ges handla när behovet finns.