Begravd, kremerad eller frystorkad?

Funderande - Oktober 3, 2009,



Den här dagen inleddes med en kopp kaffe på Spoon och senaste numret av Monocle där jag läste om Susanne Wiigh-Mäsak som de senaste 10 åren forskat fram en begravningsmetod som bygger på en variant av frystorkning som alternativ till begravning eller kremering. Med denna metod tas kroppen upp av jorden genom en naturlig förmultningsprocess på bara 18 månader. Det gör att den lämpar sig extra väl för områden med väldigt hög befolkningstäthet. Metoden skall börja användas i Jönköping och Seoul.

På ett sätt är det lite makabert att sträva efter effektivisering av döden på det här sättet. Eller som Tomas Sjödin uttryckte det när Fonus lanserade sitt planeringsverktyg på webben för att spara tid vid begravningsförberedelserna:

"När döden kommer sker det sällan lägligt. Alla som förlorat någon vet att en sådan erfarenhet gör något också med tiden. Vi brukar uttrycka det genom att säga att ”alla klockorna stannade”. I det ligger ett mått av barmhärtighet för de sörjande. Att ta några fridagar för att ombesörja det praktiska kring förlusten är i sig ett sorgearbete."

Man kan ju tycka att det finns en poäng med att ha en begravningsplats eller en minneslund att besöka 25,50 eller 100 år senare, men jag måste erkänna att det finns någon typ av filosofisk sida av detta som jag bejakar. Eller som präster brukar läsa på begravningen: "Av jord är du kommen - jord skall du åter varda". Med denna process så skulle man kunna plantera blommor som skulle få direkt näring av den begravda kroppen. Något som många säkert skulle kunna finnas trösterikt. Ur död kommer liv.

Så när vi en dag skall vandra vidare från detta jordelivet kanske vi måste fråga oss sjlälva: Vill vi bli begravda, kremerade eller frystorkade.