När jag tog studenten, för många år sedan nu, var det en märklig insikt att varken min papa eller min kusins pappa eller någon av mödrarna förmådde att knyta en slips. Jag åkte alltså mot studenten med en oknuten slips i mina händer i hopp om att finna någon som kunde bistå mig i detta. Den första man i mogen ålder jag springer på var min dåvarande svensklärare Jan Larsson(a.k.a. Ba-jla). Jag ryckte ut och räddade min dag men förfasades över att dagens ungdom inte kunde hantera detta själva. Döm om min förvåning när jag 2 timmar senare efter åtnjuten Champagnefrukost träffar Jan i kyrkan och han sträcker mig ett kuvert. Väl i kyrkbänken öppnar jag kuvertet och hittar en kopierad sida ur "En ungkarls handbok" som visar hur man knyter en slips(så här i efterhand har jag lärt mig att det var en Half Windsor-knut) och en handskriven lapp med en Limerick om P-M från Jämtland som lärde sig att knyta en slips.
Jag kommer ofta ihåg, och berättar gärna denna historia. Det här var lite typiskt för Jan Larsson, väldigt engagerad i sina elever och de 2 sista timmarna av min studietid var inget undantag. Idag skall jag på bröllop och se Andreas och Hanna gifta sig så nu hade jag tänkte att det var dags att lära mig några fler knutar á 2009. Idag blir det nog en Full Windsor eller möjligtvis en Pratt Knot.