En fantastisk predikan av Rob Bell om åldrande och förnyelse

Mitt liv - September 4, 2010,


Jag har länge varit ett fan av Rob Bell sedan jag upptäckte honom för 6 år sedan. Det är nog den predikant(känns fel att använda det uttrycket på honom men i brist på annat...) som jag har störst respekt för. Han har en otrolig förmåga att lyfta fram bibeltexter och applicera dem på ett trovärdigt sätt i mitt kontext. Ofta har han givit mig en helt ny bild över texter som jag hört eller läst massor av gånger utan att se det som brukar bli så uppenbart när han lägger ut texten. 

Jag upptäckte Rob genom att Googla mig fram till serien av Nooma-filmerna som några TV-producenter i hans kyrka, Mars Hill Bible Church, har arbetat fram. Helt lysande filmklipp på 10 minuter vardera som måste få kallas predikningar även om de inte alls har den form vi är vana vid. Min fascination över enkelheten i hans sätt att kommunicera gjorde att jag och Magda besökte kyrkan i Grand Rapids 2008. En intressant upplevelse på många sätt. 

Det var länge sedan jag lyssnade på Rob men i kväll när jag var ute och cyklade började jag lyssna på Mars Hill podcast igen och denna gång en predikan av Rob Bell som handlar om åldrande och förnyelse. Han nyanserar begreppet "nytt" och gör distinktionen mellan något som är "nytt" i tid och något som känns "nytt" och fräscht. Hur något kan vara alldeles nyproducerat men kännas väldigt gammalt och hur något väldigt gammalt helt plötsligt kan kännas förbluffande nyskapande. Han belyser detta genom att beskriva hur Johnny Cash som 2002 gör en cover av Nine Inch Nails "Hurt" från 1994 och hur låten får ett helt nytt liv när den sjungs av en sliten gammal man istället för en ung och passionerad 20-åring(Trent Reznor). Trent lär själv ha sagt, efter att ha hört Johnnys cover, att: nu är det inte min sång längre. 

Andemeningen i predikan är att vi aldrig får låta livets tuffa erfarenheter göra oss hårda och bittra utan istället sträva efter en inre förnyelse och istället för att döda unga människors passion med att säga "det kommer aldrig att gå, och går det så går det åt skogen" istället idogt be Gud förnya våra hjärtan och låta vår livserfarenhet komma yngre människor till nytta.  

Ja jag vet! Det låter som slitna gamla klyschor. När jag säger det så låter det så, när Rob säger det så låter det nytt. Och kom ihåg. Klyschor är klyschor av en anledning. 

Hur som helst, lyssna nedan.  



Jag fick mitt första mail från min dotter Amelie idag

Mitt liv - Juli 2, 2010,

Jag funderar på vad jag skall svara. Något förslag? 


Vi orkar inte bry oss om politik längre!

Funderande, Mitt liv - May 11, 2010, 1 kommentar





Häromveckan satt jag på ett viktigt möte med viktiga människor som pratade om kampanjer och den kommande valrörelsen. Där råkade jag häva ur mig att "min generation inte bryr sig om vem som vinner valet". Vi orkar inte engagera oss. Det är jobbigt. Vi har ju bostadsrätten att tänka på... och sen ska vi ju på Debaser på lördag. Det känns inte riktigt som att vi orkar ta itu med livets viktiga frågor. Vi har ju allt det andra. Vi blir liksom lite matta av allt. 


Jag minns att de äldre viktiga människorna nog tyckte att jag var lite arrogant. Eller så har jag fel men om jag tittar på mig själv. Jag orkar inte riktigt engagera mig i valet. Jag bryr mig nästan inte om Mona Sahlin(brr) eller Fredrik Reinfeldt vinner valet. Eller just det. Jag kan störa mig på om Mona Sahlin skulle vinna och jag tror att många skulle störa sig på om Fredrik vann. Men i allt väsentligt bryr jag mig inte. Valet har reducerats till en fråga om vem som har bäst management. Vem som är bäst kapabel att styra landet ur ett operativt perspektiv. De ideologiska sakfrågorna är i stort sett döda. Frågor om bensinskatt eller fastighetsskatt verkar intressera politiker mer än väljare. Utrikespolitiken minns jag inte ens vad den handlade om. Europas ekonomi står och skakar. Och vi skulle så gärna engagera oss. Men vi ids inte. 





Istället går vi med i Facebook-grupper som tävlar om att skapa uppmärksamhet om saker inte spelar någon som helst roll. Om vem som skall flytta till Umeå, vilken lyktstolpe som får flest followers. Men de viktiga sakerna. Det som förändrar världen. Jag vet inte. Det känns lite för bökigt. 

Och jag är likadan. Jag som satt i Grant Park på den amerikanska valnatten november 2008 och jublade när Barack Obama eldade upp oss med sina drömmar och visioner. Jag som skulle förändra världen och göra den till en lite bättre plats. 

Vad hände egentligen?

Min svensklärare lärde mig att knyta slipsar 2 timmar före studenten

Mitt liv - Augusti 1, 2009,

När jag tog studenten, för många år sedan nu, var det en märklig insikt att varken min papa eller min kusins pappa eller någon av mödrarna förmådde att knyta en slips. Jag åkte alltså mot studenten med en oknuten slips i mina händer i hopp om att finna någon som kunde bistå mig i detta. Den första man i mogen ålder jag springer på var min dåvarande svensklärare Jan Larsson(a.k.a. Ba-jla). Jag ryckte ut och räddade min dag men förfasades över att dagens ungdom inte kunde hantera detta själva. Döm om min förvåning när jag 2 timmar senare efter åtnjuten Champagnefrukost träffar Jan i kyrkan och han sträcker mig ett kuvert. Väl i kyrkbänken öppnar jag kuvertet och hittar en kopierad sida ur "En ungkarls handbok" som visar hur man knyter en slips(så här i efterhand har jag lärt mig att det var en Half Windsor-knut) och en handskriven lapp med en Limerick om P-M från Jämtland som lärde sig att knyta en slips.

Jag kommer ofta ihåg, och berättar gärna denna historia. Det här var lite typiskt för Jan Larsson, väldigt engagerad i sina elever och de 2 sista timmarna av min studietid var inget undantag. Idag skall jag på bröllop och se Andreas och Hanna gifta sig så nu hade jag tänkte att det var dags att lära mig några fler knutar á 2009. Idag blir det nog en Full Windsor eller möjligtvis en Pratt Knot.



Full Windsor


Pratt Knot


Half Windsor


Utvärdering efter tre veckor utan bil

Mitt liv - Juni 29, 2009, 1 kommentar



Vårt billösa liv har hittills börjat rätt bra. Endast en gång har jag hittills saknat bil. Det var när Daniel i veckan ringde och frågade om vi skulle följa med ut till Lyran och mumsa glass. Något som slutade i att han fick komma förbi och hämta upp oss. Vilket han gärna gör men som förutsätter att våra vänner har bil. Det är alltså i sig inte en lösning. Ett bra exempel på tillfälle då man vill uppnå bättre mobilitet.

Annars har jag köpt mig min första riktiga cykel på många år. En Skeppshult V blev det. En urban citycykel som är smidig att ta med sig på t.ex. pendeltåget och lämpar sig väl för kortare utflykter i stan. Används när jag vill ta mig in till stan och jobba ett par timmar på café innan jag drar in på kontoret. Blir alldeles för sällan då jag oftast behövs inne på kontoret men jag försöker göra det minst en gång per vecka.

Vad som slog mig när jag skulle köpa cykel var hur lite cykelhandlarna faktiskt brydde sig om sina egna cycklar. De jag mötte hade dålig koll på sitt eget utbud och uppfattades av mig som mer intresserade av att göra avslut än att hjälpa mig att hitta rätt cykel. Efter tre misslyckade butiksbesök hittade jag till slut rätt när jag blev tipsad om Gamla Stans Cykel på Stora Nygatan. En butik som inte är större än en mindre klädbutik men med cykelförsäljare som verkligen älskar cyklar(något som märks på hemsidan där man bland annat tipsar som cykelliteratur). Precis den typ av försäljare man vill jobba med. Väggarna var prydda med massor av retroartiklar och kunskapsnivån var påtagligt hög(man tog sig tid att byta ut cykelstödet på min cykel till ett kraftigare eftersom "det brukar gå sönder inom ett år"). Det intressanta var att man inte var dyrare än sina giriga och okunniga konkurrenter. I priset ingår förutom trevlig och kunnig personal även fri service hela första året. "Om du får punktering eller vill justera något". Titta förbi så hjälper vi dig.

Precis så är det. Jag vill köpa cyklar av någon som älskar cyklar. Precis som jag vill köpa en espresso av någon som älskar espresso. Simple as that.

Nu börjar vårt billösa liv

Mitt liv - Juni 13, 2009, 3 kommentarer

I torsdags hände det. Vi sålde bilen och nu går jag om kring med bara en nyckel i fickan. Den till lägenheten. Det är lite ovant även om jag inte hunnit märka av det ännu då jag är på resande fot. Det kommer nog snart uppstå irritationsmoment då man kommer att sakna bilen men jag inbillar mig också att de flesta av dem går att undvika. För mig är det viktigt att billöshet inte får betyda att man blir strandsatt. Jag tänker bara att det finns andra sätt att röra sig på utan att man måste äga en bil för den sakens skull.

Steg 1 är förstås att fixa en riktig cykel. Så har du en bra hoj till salu i Stockholmsregionen så är jag intresserad. Steg 2 är att gå med i en bilpool och ett eventuellt steg 3 är att skaffa en moppe så man kan dra iväg på lite längre(i tid räknat) turer till t.ex. bandstränder och andra trevliga platser.

Det är klart att saker inte är lika smidiga som när man har bil men det tänker jag delvis beror på att vi lärt oss beteendemöster utifrån att vi faktiskt har bil. Om vi inte hade det är det möjligt att vi skulle kunna leva efter andra mönster. Det är dessa nya mönster jag är lite nyfiken på. Vi får väl se hur det går med den saken. Som det ser ut just nu skall vi i alla fall försöka vara utan bil till oktober i en liten utvärdernsrunda.

Vill det sig väl skall jag återkomma här på bloggen med en bloggintervju med en kille som lyckats jonglera 1 villa, 2 barn, 1 fru, 2 mil utanför stan med 0 st körkort.

Tidlösa solglasögon

Mitt liv - Juni 2, 2009, 2 kommentarer

Jag tappade bort mina solbrillor häromdagen så jag har beställt ett par nya från Asos.com. Inte fasligt dyrt direkt. Det blev ett par Wayfarer-kopior. Kanske de snyggaste solglasögon som finns. Tidlöst.






Ett liv utan bil

Mitt liv - May 16, 2009, 5 kommentarer



Jag får ofta hör att jag är en "prylnörd". D.v.s. någon som köper alla nya prylar så fort de kommer och vältrar mig i sladdar och knappar. Jag har ofta vänt mig mot den beskrivningen även om jag kan förstå vad folk menar. Men faktum är att om du jämför vår lägenhet med genomsnitt-svenskens så kommer du hitta att många prylar saknas i vårt hem: Tv, cd-spelare, tvspel och dvd för att nämna några. Mitt mål är att ha så få och osynliga prylar som möjligt. Så få sladdar att snubbla över som det bara går och funktionalitet som gör livet lite lättare.

Däremot är jag vad man kan kalla för en "Early adopter". D.v.s. jag är snabb på att prova nya saker och nya tankesätt. Lite som Janne Boklöv med V-stilen, kanske flopp kanske flipp. Jag tänker att det nog härifrån bilden av mig som prylnörd kommer då många aspekter av early-adoptandet faktiskt är av teknisk karaktär. Jag var väldigt tid med bärbar dator. Bland de första med trådlöst nätverk och tidig på att skrota mina mjukvaror och arbeta nästan uteslutande på nätet/i molnet. Men det tar sig även andra uttryck. Jag och Magda förbereder oss som bäst på en tillvaro utan bil. Som boende i Stockholms innerstad(typ) med 4 bilpooler inom en radio på 500m är det helt klart något genomförbart. Även detta ser jag som en del i att tidigt adaptera företeelser.

På sätt och vis kanske det känns lite underligt att vara en early adopter om man gör sig av med en bil. Och kanske är det mer en fråga om en anpassning från landsort till det urbana men som miljöåtgärd får det anses som ett relativt modernt fenomen. Utmaningen med det billösa är ju att lyckas med det även om man har familj och eller hus. Min chef fascineras av tanken men konstaterar att de aldrig skulle klara sig utan sina två bilar med allt skjutsande. Och det är mycket möjligt att han har rätt. Men samtidigt tänker jag att det kan finnas helt alternativa sätt att leva till det hans familj lever på. Hela deras tillvaro har ju utgått från 1-2 bilar per hushåll. Men om man börjar med: en Skeppshult V, en Honda Zoomer, taxi och en Bilpool, kan inte det skapa förutsättningar till att leva på ett helt annat sätt? Kanske, kanske inte. Det är väl det som jag med min ådra av early adoptande vill ta reda på.

En trevlig påsk på det hela taget

Mitt liv - April 13, 2009, 1 kommentar

En Nordkvist-klassiker. Traktordäck efter Skoter.



Jag och bror badar isvak


Köpte ett Macbook Sleeve från Art Case Stockholm

Mitt liv - Januari 22, 2009, 2 kommentarer

Jag blev ju med jobb-Macbook i veckan. En, på det hela taget, behaglig upplevelse. Något av det bästa med Macbooks är det otroligt smidiga formatet. Men då vill det ju till att det man bär datorn i är smidig också så man inte springer omkring med något som närmast kan liknas vid en bökig resväska. De allra flesta tycker jag springer omkring i Crumpler-väskor. Helt ok i storlek men lite för amerikanska i utseende. Inte tillräckligt snyggt i min smak.

Därför var det befriande att hitta Art Case Stockholms grymma sleeves. Hittade dessutom det snyggaste på 50% rea. Betalade alltså enbart 200SEK för följande grymma skapelse.






 

  01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 Sista