Den inflyttade stockholmarens rotlöshet

Mitt liv - May 13, 2012,

Det är nu 6 år sedan jag och min fru gifte oss och på chans ryckte upp och flyttade från Skellefteå till Stockholm. Skellefteå, en stad vi båda har lärt oss att älska och trivas i. Ett enkelt och rikt småstadsliv, men ändå. Det kändes som att det hade nått vägs ände på något sätt. Många vänner som flyttat och jobb som börjat kännas otillfredsställande eller begränsande. Vi fick ett ryck och testade. 

Jobb, boende, vänner, det mesta löste sig bra. Vi trivs båda väldigt bra på våra jobb och inser att vi när som helst kan byta till ett annat lika bra jobb om vi vill. Det finns en stor frihet att inte behöva kompromissa. Vi fick ganska snart något så åtråvärt som ett förstahandskontrakt i stan. Vi bor nu i en stor 4:a med vattenutsikt. Vi har hittat en fantastisk kyrka i Söderhöjdskyrkan där vi fått många underbara vänner. Människor att dela livet med. 

Vi har egentligen allt man kan önska. Vi inser också att vi nu bott här så länge att det är svårt att tänka sig att "flytta hem". Något som skulle betyda att man får börja om med ett nytt socialt närverk där hemma. Det slår mig också att vår dotter nu faktiskt bor i sitt "barndomshem". Det här är hennes hem. För henne att flytta till Skellefteå är inte att flytta hem, det är att flytta bort. 

Men ändå. Den finns där. Rotlösheten. Man har allt man behöver, man trivs egentligen väldigt bra. Man inser att man inte kan vända tillbaka nu. Men det gnager. Känner du igen dig så är du inte ensam. Många inflyttade stockholmare jag pratat med känner samma sak. Det är nog vår lott i livet att känna oss så. Lite vilsna. 

En familj vi känner gav oss tipset att flytta utomlands ett år eller två för att sedan återvända. De menade att då "kommer ingenting att kännas mer hemma än Stockholm". Detta är förstås bara deras erfarenhet men jag måste medge att det låter lockande. Så om vi någon gång packar väskan och drar vidare så vet du varför.

Det är för att återvända "hem". 

Så konsumerar jag media

Media - April 7, 2012,

För 12 år sedan när jag pluggade hade jag precis köpt en TV som jag egentligen inte hade råd med. Jag sålde därför TV'n och har sedan dess varit utan TV av och till i 9 av dessa 12 år. Till en början blev man rastlös men efter ett tag vande man sig och man började sysselsätta sig med annat. Jag blev nog mer social, besökte fler vänner men började även läsa böcker som i stort sett aldrig hänt tidigare. Mitt Internet-användande har vidare förändrat mina mediemönster markant så jag tänkte att det skulle vara på sin plats att utvärdera hur jag egentligen konsumerar media. 

Mycket för min egen skull men det kan kanske vara intressant för någon annan att ta del av ocskå. 

När jag nedan skriver att jag laddar ned filmer, TV-serier och böcker från iTunes så använder jag det amerikanska iTunes genom att köpa presentkortskoder från en personlig kontakt där. Jag lägger ca $50-100 per månad på att köpa fram för allt böcker och TV-serier. Det rekommenderas varmt även om det är lite krångligt. Svenska iTunes har så torftigt utbud att den amerikanska versionen är vad jag behöver. Jag har tidigare skrivit om hur jag fick till detta

TV
Jag har som sagt varit utan TV stora delar av det senaste decenniet och ser mycket sällan på TV. Detta är inte heller något jag saknar då det viktigaste ändå går att nå via olika Play-kanaler på webben och även många direktsändningar går att se live på nätet. Framför allt nyttjar jag Csports.se där jag följer Elietseriehockeyn. Där får man betala ca 149kr/match. TV ser jag kanske en gång per månad när jag besöker släkt eller vänner. 

Böcker
Jag har i regel varit dålig på att läsa böcker fram till 25-årsåldern då jag började läsa fler böcker men sedan 2006 har jag nästan uteslutande gått över till att lyssna på ljudböcker. Till en början i CD-format men nu sker nästan all nedladdning via iTunes, Audable.com. I brist på svenska bra böcker(som inte är deckare) så blir det numera mestadels engelska titlar. Inspiration till nya böcker hittar jag på Nytimes.com eller Dailbeast.com. Jag lyssnar nu i genomsnitt på 1-3 ljudböcker per månad. Snittpriset ligger på ca $15/bok skulle jag gilla. 

Serier
I takt med att serier blivit mer lättillgängliga på nätet. Dels genom fildelning men även genom bättre nedladdningstjänster har mitt serietittande exploderat. Mestadels är det fråga om amerikanska 30 eller 45-minuterlånga avsnitt. De serier jag följer slaviskt är: 30 Rock, The Good Wife, CSI New York. Mer sporadiskt ser jag How I Met Your Mother, Saturday Night Live, Conan, Jimmy Fallon och Letterman

Film
I takt med att serietittandet ökat så har jag nästan slutat se långfilmer. När jag var i 20-årsåldern vill jag minnas att jag såg så mycket som 40 filmer per år. Jag har älskat filmen men tycker helt enkelt att det blir för långtråkigt när man är van de kortare programmen. Även mitt webbanvändande har säkert haft inverkan på detta. En av de mer intressanta förändringarna i min mediekonsumtion. 

Nyheter

Pappersnyheter läser jag väldigt sällan numera. Vi testade att ha DN för ett par år sedan för att se om man kunde få upp vanan igen men det ville sig inte. Jag tror det var min fru som formulerade det bäst när hon sa att "Det känns som att man redan läst dessa nyheter". Då menad hon inte att hon läst dem på DN.se nödvändigtvis utan att man läst länkar som folk delat. Har man varit inne på en nyhetssajt har man sett flera av de nyheter som går i tidningen dagen efter. 

Pappersnyheterna blir helt enkelt överflödiga. Det händer dock fortfarandet att jag läser DN och Svenskan på helgerna. 

Magazin
Från att tidigare ha lagt kanske 500kr/månad i olika magazin läser jag numera nästan bara Monocle återkommande. Jag brukar emellanåt köpa The Economist, The New Yorker, Time Magazine och Fokus men inte alls lika ofta som tidigare. 

The New Yorker abonnerar jag på i min iPad, ett format som jag verkligen uppskattar. Dock har ju på senare tid börjat lyssna på The New Yorker i inläst format från Audable.com och jag räknar nog med att snart helt övergå till den inlästa versionen. 

Rocky är ett steg närmare döden

Humor - Mars 23, 2012,

You've to love him. Rocky uppmuntrar killen på däckbytarfirman. 


Ett minne från en julafton för länge sedan

Mitt liv - Mars 3, 2012,

Det finns en händelse från min barndom som jag ofta tänker på. Det var en julafton. Efter att vi hade öppnat alla julklappar och börjat bli sockerstinna av all choklad så gick jag in i köket. Precis när jag kom in i köket såg jag min pappa riva sönder och slänga bort ett par oskrapade trisslotter som han fått av någon välvillig släkting. 

Jag blev mycket förvånad och frågade vad han höll på med. Han svarade att han inte ville riskera att vinna. Paff och förvånad nöjde jag mig med det svaret. Ingen i min familj eller släkt har ägnat spel och lotto någon större uppmärksamhet. Det har aldrig funnits där. Pappa hade sett en dokumentär eller läst någon artikel om människor som plötsligt vinner en större summa pengar. Det visade det sig att de flesta som hade vunnit bara något år senare ångrade att man alls vunnit pengarna. Tydligen kan det vara väldigt svårt att hantera en större summa pengar som plötsligt dyker upp. Det skapade fler problem än lösningar. Pappa tyckte att det inte var värt den risken. 

Jag tänker väldigt ofta på den där stunden. Den sitter djupt. 

Ingenting är någon annans fel

Mitt liv - Februari 23, 2012,

För några år sedan bestämde jag mig för att på jobbet(främst där) börja leva enligt principen: "Ingenting är någon annans fel". Det låter kanske lite PK och fromt men få principer har givit mig mer nytta i arbetslivet. Att leva efter denna princip behöver inte nödvändigtvis betyda att allt som blir tokigt är mitt fel men det är definitivt inte någon annans fel. Det hjälper mig att hitta lösningar på problem hos mig själv istället för att gå till andra. 

När något går fel och ilskna röster höjs är det lätt att man duckar och drar sig undan. Det är en helt naturlig reaktion. Men så fort man tillåter sig själv att skylla ifrån sig och lägga skulden för misslyckanden på människor i omgivningen så har man på samma gång givit upp ett lysande tillfälle till självrannsakan och personlig utveckling. När jag letar och finner fel hos andra blir jag inte bara en mer irriterande människa jag har också hittat ett fel som jag har svårt att åtgärda. Om jag istället ställer mig frågan: "Vad hade jag kunnat göra för att undvika att detta skulle ske?" så har jag själv möjligheten att direkt börja förebygga det inträffade. Istället för att bli handlingsförlamad så har jag något att börja jobba med. 

Om inte annat så blir man troligtvis en bättre kollega. Om man jämför. Hur många vill jobba med någon som skyller ifrån sig jämfört med något som tar på sig ansvar? 

Ingenting är någon annans fel. 

Så fungerar vår nya bilpool

Mitt liv, Trender - Februari 11, 2012,



För ett par månader sedan gick vår gamla trotjänare till bilpool, CityCarClub, i konkurs. Efter att vi sålde bilen för snart tre år sedan trodde vi att bilpool skulle bli en kortsiktig övergångslösning men det var så smidigt och billigt att vi valde att fortsätta. Inte ens när vi fick barn kände vi något direkt behov av att skaffa egen bil. Det skall sägas att detta kommer från en person som kan se ett direkt egenvärde i att ha bil. Mest för det höga nöjets skull. 

Den stora förklaringen att vi fortsätter är just kombinationen av smidighet och pris. Totalkostnaden för en bil i Stockholms innerstad blir ca 4500-6000kr/månad beroende på hur höga service/parkerings/försäkringskostnader man har. Medianen för våra bilpoolskostnader under de snart 3 år vi hållit på har legat på drygt 1500kr/månad där den billigaste månaden var 480kr och den dyraste 2900kr. En så betydande skillnad i pris är svår att motivera. Detta i kombination med att bilpoolen ger oss möjligheten att styra våra kostnader. Äger man bil är många av kostnaderna fasta och går inte att göra så mycket åt. En förutsättning är dock att man inte behöver bilen till och från jobbet. Har man dräglig kollektivtrafik så är detta ett helt oslagbart alternativ. 

Jag har tidigare publicerat en bloggintervju med CityCarClubs ägare Niklas här på bloggen. Vi har verkligen varit nöjda med tjänsten och därför var det extra trist när de konkade sent under hösten. 

Att skaffa bil fanns aldrig på tal och därför valde vi mellan de båda andra bilpooler som finns i området. Bilpoolen.nu och Sunfleet. Utan någon mer ingående beslutsprocess valde vi att testa Sunfleet. Och det är minst sagt en positiv överraskning så här långt. 

Erfarenheterna hittills: 
  • Fler parkeringar och bilar
  • Billigare
  • Har iPhone-app
  • Fler lediga tider(kan ju vara negativt om det inte finns underlag)
  • Bättre bilar(business-utrustade stora och små bilar)
  • Närmare parkering(rakt utanför lägenheten)
Överlag känns det som en mer professionell(och större) aktör än CCC och jag kan verkligen rekommendera er att testa denna. Lösningen påminner mycket om CCC men det finns några skillnader. 

Så här fungerar det: 
  1. Bokning sker på webben eller i mobilen(iPhone+Android)
  2. 5 minuter innan öppning får man ett SMS med instruktioner och temporär kod för tankningskortet. 
  3. Bilen öppnas antingen genom ett plastkort som man håller mot vindrutan, genom att svara på ett SMS eller öppna genom Appen. Plastkortet är enklast. 
  4. När man öppnar bilden sitter nyckeln fast i en dosa skyddad av pin-kod. Man slår sin pinkod och plockar ut nyckeln. 
  5. Börja köra. 
  6. När man återställer bilen placerar man nyckeln i hållaren och slår pinkoden. Då får man på en display information om hur långt man kört. 
  7. Man låser genom plastkort/sms/mobil eller genom att vänta i en minut efter att man placerat nyckeln i hållaren. 
Detta uppfattades första gången som lite omständigare än CCC(där allt hanterades i mobilen) men inget större problem. 

Några screenshots från iPhone-appen
 

 

 




En V70 som vi brukar boka med jämna mellanrum

Det är bra att ha tråkigt ibland.

Funderande - Januari 22, 2012,



Jag har genom åren odlat en speciell relation till den här helgen. Den sista i januari. Den är helt och hållet tom på allt som är spännande eller underhållande. Ingen har några pengar kvar bara dagar kvar till lön. Julen är bortstökad och inget julemys finns kvar. Den där väntade nystarten som det nya året skulle ge har kommit av sig. Nyårslöftena visade sig inte vara så lätta att leva upp till och vintervädret som var en sådan stämningshöjare i december har man redan lesnat på. Snön som tidigare låg vit har blivit smutsig. Butikerna ekar så tomma att inte ens halva reapriset lockar besökare. Också joggarna som så hurtfriskt brukar lunka förbi utanför fönstret om morgnarna lyser med sin frånvaro. Till och med gränsen för mobil data är överträdd. Det finns ingenting att göra. 

Det här är helt enkelt årets mest trista helg.  Det här är vad som blir kvar när all stimulans som normalt bedövar vår rastlöshet har övergivit oss och jag tycker att det nog är ganska nyttigt. Var det inte precis så här det kändes när man var liten och föräldrarna hade mage att hävda att "det är bra att ha tråkigt ibland"? 

Det är bra att ha tråkigt ibland. Ett bra tillfälle till eftertanke. 

Internhumor hos familjen Nordkvist(varning, mycket töntigt)

Humor - Januari 17, 2012,

Jag har den senaste veckan försökt inviga min fru Magda i vad som är så fantastiskt roligt med Tumblr-bloggen: http://programmerryangosling.tumblr.com/

Här har man samlat sexiga bilder på Ryan Gosling, Hollywoods nya superstjärna, där han förklarar sin kärlek till en kvinna med i programmeringstermer. Det är ett stort nöje att läsa detta bland oss programmerare så jag gör vad jag kan för att dela denna humor med min fru. Det går sådär. Hon förstår ungefär en tredjedel av alla inlägg. Det här har jag bland annat lyckats förklara: 




När Magda sedan, helt utan förvarning gick med på Twitter och basunerade ut denna fras(som ett bevis på att hon fattar vad det handlar om) är jag ganska nöjd med min egen respons nedan. Lite geek-kärleks-humor har äntligen hittat hem till familjen Nordkvist. Det gläder mig. 


Hos Sushi Yutaka blir det straffavgift på att köpa mer

Oviktigt - Januari 15, 2012,

Vi beställde hämtsushi från Sushi Yutaka på rådmansgatan och när vi satt och mumsade i oss bitarna reagerade jag på menyn som följde med maten. 



10 bitar lax kostar 89 kr
20 bitar lax kostar  180 kr
30 bitar lax kostar 270 kr

Man förlorar alltså 2 kronor på att köpa 20 bitar i paket istället för 2 x 10 bitar. Och man förlorar 3 kronor på att köpa 30 bitar i paket istället för 3 x 10 bitar. På sushi-bitar så är det bättre, där sparar man 8 kronor på att köpa 30 bitar i paket istället för separata 10-pack. 

Kanske har de bakat in dricks i priserna vad vet jag. Det förtjänar de i så fall. Det var gott. 

 

  01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 Sista